Hamnens barn

Hon satt ensam vid kajkanten

såg måsarna glida genom ljuset

en macka i handen

och blicken riktad mot något längre bort

Skorna var slitna, men kroppen rak

hon sa inget till någon

men hela rörelsen bar på en vilja

som inte behövde översättas

En segelbåt vek av i fjärran

och det blev plötsligt tydligt

att allt kunde förändras, just där

Ett barn kom springande över plankorna

bar på ett snöre med snäckor

ropade på någon som inte svarade

men höll ändå fast i sin ton

Två äldre män lastade fisk

utan att höja rösten

deras kroppar visste exakt

vad som behövdes varje morgon

Doften av tång låg kvar i kläderna

och vinden bar in ljud från andra båtar

inte ett mönster, mer ett flöde

En kvinna med en anteckningsbok

ritade av siluetterna i hamninloppet

hon såg inte på oss

men vi fanns i hennes linjer

Ett gammalt namn stod inristat i träet

någon hade väntat där länge

på något som aldrig blev sagt

Inget hände, tiden stannade,

ett ögonblick bar hela dagen

utan behov av rubrik

Av John Arthur Lewis Hillstierna