Från en båt utanför Puerto Madryn

Båten rörde sig med havet. Vågorna lyfte skrovet varsamt. Himlen svepte över däck. Jag satt tyst med pennan i handen. Allt omkring mig förvandlades till berättelse, form och ton.

Skrivandet blev en rörelse. Jag lyssnade med handen och pappret svarade.

Färger i målningarna rörde sig över ytan utan motstånd. Varje penseldrag bar med sig en rest av vinden, ett eko av vattnets gång. Jag målade en rörelse. Allt som skapades bar på havets gångarter.

Musiken kom genom kroppen. En ton vilade i bröstet. En annan låg i mastens svaj. Jag skrev ned dem som fragment, som viskningar från djupet. Klang blev till rytm, rytm till form. Kompositionerna växte fram mellan rörelserna.

Vi färdades längs Patagoniens kust, där berg vilade i fjärran och fåglarna ritade slingor i skyn. Ingen tid förflöt, allt stannade kvar i sitt nu. Jag stod på däck med nya tankar i benen, nya linjer i ryggraden.

I hytten samlades skisser, noter och textrader. Ett landskap hade flyttat in i mig. Orden formade sig efter vågornas minne. Färgerna följde ljusets vändningar. Tonerna höll samma riktning som skeppet.

I varje målning fanns ett eko från vattnet. I varje dikt en rörelse som liknade havets. I varje komposition ett mönster som andades i takt med vinden.

Av John Arthur Lewis Hillstierna