Självbildens speglar

Människan träder fram i relationer. Redan i barndomen blir ansiktet ett svar på andra ansikten. Ett skratt väcker ett skratt, en blick formar en första känsla av jag. Identiteten växer ur samspelet, och den följer oss genom livet som ett växande mönster.

Arbetet ger ofta en stark bild av vem vi är. Den som bygger hus ser sina händer i varje vägg. Den som skriver känner sitt jag i varje mening. Den som undervisar märker sig själv i elevernas framsteg. Genom arbete får livet riktning, och självbilden fäster i det man lämnar efter sig.

Språket lägger till en annan dimension. Varje ord bär en historia, varje dialekt en rytm som för tanken åt ett särskilt håll. När vi talar vårt modersmål blir identiteten varm och självklar. När vi lär oss ett nytt språk öppnas en ny spegel, och vi upplever en annan sida av oss själva.

Kulturen runt oss blir fonden för självbildens uttryck. Musik, dans, traditioner och konst förser oss med former att känna igen oss i. En dikt kan bli en spegel, en målning en påminnelse, en melodi en bekräftelse av något som tidigare saknat ord. Kultur ger identiteten djup, och vi växer genom de bilder och symboler som samhället delar.

Historien lägger skikt över självbilden. Familjens minnen, landets berättelser, mänsklighetens stora händelser. Vi bär dem i oss, ibland med stolthet, ibland med tyngd. Genom historia finner vi vår plats i ett större sammanhang, och genom den vävs det en kontinuitet mellan dåtid, nutid och framtid.

Människan söker hela tiden balans mellan tillhörighet och egenart. I gemenskapen vill vi bli sedda, i ensamheten vill vi känna styrkan av ett unikt jag. Identiteten vandrar mellan dessa två poler. Den är aldrig stilla, den rör sig i takt med nya erfarenheter och nya möten. Självbilden är därför inte en färdig staty utan en levande berättelse. Varje relation, varje handling, varje tanke lägger till en ny skiss på bilden av oss själva. När vi förändras, förändras också de speglar som omger oss.

Den som förstår identitetens rörlighet finner en frihet. Att vara människa innebär inte en låst form, utan en öppen process. Varje ny vänskap, varje nytt språk, varje nytt arbete blir ett steg i den långa berättelsen om vem vi är.

John Arthur Lewis Hillstierna