Hymn till det levande kosmos

Kosmos andas genom allt som finns och bär en rörelse som förbinder stjärnornas ljus med hjärtats innersta rytm. Varje skikt av världen är genomträngt av andlig energi, varje atom bär ett eko av samma gudomliga ordning. Himlakroppar rör sig som toner i en större symfoni, trädens blad svarar med prassel och människans andetag blir till del av samma musik.

Såsom ovan, så ock nedan. Den gamla satsen talar om ett flöde mellan det högsta och det minsta. Människan bär universums spegel i sig och universum bär människans hemlighet i sitt väsen. När en hand lyfts, svarar kosmos med sin resonans. När en tanke formas, svarar stjärnorna med sin glöd. Mikrokosmos och makrokosmos vävs in i varandra som trådar i en väldig väv av ljus.

Kunskap blir porten till förvandling. Ej genom blinda ritualer, ej genom tomma regler, utan genom gnosis, den levande insikten som öppnar slöjan och låter själen se den gudomliga verkligheten. Gnosis är en eld som lyser i mörka rum, en klarhet som gör världen genomskinlig och förbindelsen mellan allt uppenbar. Den som erfar denna klarhet går in i kosmos som i en helig trädgård, där varje blomma bär svaret på en fråga och varje fågels sång blir till en lära.

I varje människa finns en gnista, en innersta kärna som vilar som ett frö av gudomlig kraft. Denna gnista kan väckas, genom stilla meditation, genom inre vandringar, genom esoterisk övning. När gnistan flammar upp förenas människan med världens helhet. Kroppen blir till tempel, själen blir till ett altare, och det gudomliga talar inifrån lika starkt som från stjärnornas strålglans.

Kosmos är levande, kosmos är besjälat. Att se detta är att erfara den stora ordningen som håller samman himmel och jord, människa och gud, det minsta sandkornet och den största galaxen. Allt är förbundet, allt är ett, och i varje ögonblick pulserar det eviga i varje varelse som andas.

John Arthur Lewis Hillstierna