Ridåfall i ett upplyst rum
- John Arthur Lewis
- 20 feb.
- 2 min läsning
Scenen är byggd.
Strålkastare brinner över ett bord där glasen väntar på applåder.
Kärleken kliver in först, klädd i vardagliga kläder, med händer som bär förtroende som ett nytryckt programblad.
Han sätter sig bland de andra, öppnar sitt manus och läser högt ur det mest sårbara kapitlet.
Röster nickar.
Leenden svarar med korrekt rytm.
Allt tycks instuderat i god vilja.
Regissören syns aldrig.
Ändå sker en markering i kulissen.
En sufflös viskning riktar om replikerna.
En stol flyttas några centimeter.
Publiken märker inget.
Skådespelarna känner varje skiftning.
Kärleken fortsätter tala, ännu med öppen hals.
Orden landar på scengolvet och rullar långsamt mot orkesterdiket.
Plötsligt söker trålkastaren andra ansikten.
Hans ansikte hamnar i sidobelysning, en rollfigur som blivit statist under pågående föreställning.
Dialogen fortsätter runt honom.
Repliker flyger över hans huvud med välartikulerad elegans.
Manuset har redan skrivits om.
Svekets entré sker med artighet.
En hand läggs på hans axel.
En tonfallssänkning signalerar omsorg.
Orden talar om sammanhang, om gruppens dynamik, om behov av balans.
Ridån faller långsamt bakom hans rygg.
Publiken applåderar i enighet.
Ensemblen bugar i perfekt formation.
Han står kvar på scenen med programbladet vikt i handen.
Texten han läste hör nu till ett tidigare nummer.
Kärleken visar sig som teaterns modigaste roll.
Att kliva fram med öppet ansikte i en sal där kulisser byts i koordinerad precision.
Svekets konst består i exakthet.
Det använder vänlighet som rekvisita.
Gemenskap som dekor.
Värme som ljussättning.
Huvudrollen förvandlas till en figur i bakgrunden.
Scenen töms.
Städpersonalen sopar konfetti från premiären.
Affischerna sitter kvar på väggarna.
Ansiktena ler mot förbipasserande.
I logen sitter han med spegeln.
Sminket ligger kvar på huden.
Kostymen hänger över stolen.
Figuren i glaset bär spår av flera akter.
En ny föreställning planeras redan i staden.
Affischer trycks med andra namn.
Teatern står kvar, upplyst.
Redo för nästa premiär där någon annan kliver in med sitt öppna manus.
Kommentarer