Recension: John Was Here av John Arthur Lewis Hillstierna
- John Arthur Lewis
- 12 juli
- 2 min läsning
tidskrift för samtida litteratur
Med John Was Here träder John Arthur Lewis Hillstierna fram som diktare i ett fullständigt avklarnat uttryck. Boken består av fjorton texter som rör sig mellan prosalyrik, monolog, poetisk dokumentation och existentiell reflektion. Varje sida är en noggrant bearbetad yta, där inga upprepningar eller tomma rörelser förekommer.
Språket präglas av ett rytmiskt lyssnande. Dikten får aldrig skynda. Den rör sig framåt i fragment, spänningar, kontrollerad energi. Hillstierna har en osviklig känsla för tempot i varje rad. Inget fyller ut, inget stör helheten. Det finns en konsekvent vägran inför det teatrala. Inga gester dras ut i sentimentalitet, inga läsartolkningar erbjuds som färdiga facit. Ändå dröjer varje text kvar, som ett eko av något djupare än ytans språk.
Varje text är en variation av ett grundläge, ett tillstånd av närvaro, utsatthet, sökande. Rösten i texterna är samtidigt inifrån och betraktande. Den följer ett jag utan att hävda det. Den återger händelser, bilder, tilltal, kroppsliga registreringar, minnesbilder. Allt sker med en exakt känsla för rytmisk form.
Textens värld är varken privat eller allmän. Den har en intensitet som drar mot det mytiska, samtidigt som den är djupt förankrad i samtida erfarenhet. Det som skildras sker ofta i rörelse: på ett torg, i ett rum, i ett tilltal, i en förlust. Men rörelsen är aldrig yta. Den bärs av ett inre tryck. Här finns ingen vilja till poetisk dekor, ingen dragning åt bildlig överlast. I stället: precision, motstånd, närvaro.
Det mest slående är den klangmässiga noggrannheten. Hillstierna skriver med hörseln lika mycket som med handen. Vokalerna sträcks, konsonanterna vilar, rytmen dras tillbaka. Det ger texterna en musikalisk kvalitet som samtidigt är helt litterär. De står på egna ben, men de vibrerar av något som kunde vara röst, andning, rörelse.
John Was Here är inte en samling texter i vanlig mening. Det är ett poetiskt flöde med inre konsekvens. Den bär en erfarenhet som går utanför genre, utanför formella gränser. Den talar från en plats där dikt, kropp och tanke smälter samman till ett sätt att finnas.
Det som återstår efter läsningen är en känsla av närhet. En närvaro som inte kan mätas, bara förnimmas.
Recensent: M.E. Haller
Publicerad: 12 juli 2025
Kommentarer