När fantasin blåser upp stormar

Det finns stunder då himlen är klar, luften mjuk och världen vilar i stillhet, ändå kan hela kroppen bära på en orkan. Den börjar ofta med något litet, en tanke, ett ord, en blick, och växer tills den fyller hela dagen. Sinnets teater har förmågan att iscensätta stormar som vida överträffar allt som världen omkring oss bjuder på.

En enda tanke kan svälla till en våg som rullar in genom bröstkorgen och får hjärtat att slå i otakt. I det inre landskapet sträcker sig skuggor så långt att de täcker hela horisonten. Gamla ansikten återvänder, röster från förr talar med klarhet, och tillsammans repeterar de scener som förblir inneslutna i det egna rummet.

Verkligheten är jordnära och handfast. Den anländer bit för bit, steg för steg. Den kräver svar, ett ord, en handling, och bär ofta på en stilla kraft jämfört med de föreställningar våra sinnen skapar. Sinnet målar med färger djupare än dagsljuset erbjuder och reser torn av oro som ingen arkitekt har ritat. I det inre landet rör sig tiden i cirklar och spiraler. Ett minne leder till ett annat och varje varv drar åt hjärtat lite hårdare. Ett ord som råkar höras vid frukosten kan kännas som en varning innan kvällen är slut. En stillhet i ett rum växer till en dom långt innan natten kommer. Kroppen sitter stilla medan tankarna utkämpar ett krig över vidsträckta fält.

Så öppnas dörren. Luften möter huden. Den storm som vuxit i huvudet löses upp i eftermiddagens milda bris. Gatorna ligger kvar där de låg. Människor rör sig med samma vardagliga rytmer. Världen fortsätter i sin egen takt, oberörd av de dramatiska pjäser som spelats i det tysta.

Här finns en lärdom, att möta scenerna i samma stund som de träder in. Sinnets scen är oändlig och dess aktörer outtröttliga, men jorden under fötterna ger ett sannare mått. Här följer andetag på andetag. Här leder varje steg vidare. Här vecklar livet ut sig i samma takt som det levs.

John Arthur Lewis Hillstierna

Oljemålning av John Arthur Lewis hillstierna - 2025