Hur mycket av dig finns kvar när allt ropar på din uppmärksamhet
- John Arthur Lewis
- för 2 dagar sedan
- 2 min läsning
Det finns en tyst ekonomi i varje människa. Den handlar om uppmärksamhetens fördelning, om vad som får lysa i medvetandet. Varje tanke, varje känsla, varje blick är en insats i världen. Den som förstår detta börjar se sitt inre liv som en form av hushållning.
Uppmärksamheten är mer än ett mentalt redskap. Den är den kraft som förenar människan med världen. Där den riktas, där växer verkligheten fram. Därför blir frågan om uppmärksamhet också en moralisk fråga. Den rör livets inriktning, vad som får näring, vad som förblir osett.
Den yttre ekonomin lär ut samlande, jämförande, förbrukning. Den inre ekonomin vilar på urskiljning och varsamhet. Varje distraktion tömmer något i medvetandet. När blicken flackar förlorar världen sin struktur. Tanken blir splittrad, känslan rastlös.
Att hushålla med sin uppmärksamhet betyder att återta rätten till sin inre riktning. Det handlar om att låta blicken vila där mening växer, där något verkligt händer. Det kan vara ett samtal, en text, en röst, en rörelse, en bild. Det handlar om att se det levande i stället för det skenbara.
I vår tid har uppmärksamheten blivit en handelsvara. Den köps, mäts, säljs, förädlas till klick, siffror och statistik. Men varje människa bär möjligheten att vägra den logiken. Att samla sin blick, att bygga en inre ordning som ingen marknad kan röra. Den som gör det börjar känna kraften i koncentrationen.
Den inre ekonomin växer genom samling, genom det stilla fokuset. Det som först verkar begränsande öppnar i själva verket rymd. När uppmärksamheten får riktning uppstår en känsla av rikedom. Ett lugn som inte behöver bekräftelse, eftersom det redan vilar i klarhet.
Att leva på detta sätt är en övning, men framför allt ett val. Att välja vad som får plats i dagen, vad som bär mening, vad som förtjänar blicken. I en värld fylld av röster blir den som äger sin uppmärksamhet en fri människa. Friheten bor där tanken kan stanna, där världen åter blir verklig.