Där tecknet vilar

Det börjar med en rörelse i tanken

en krusning som söker fäste i formen

Innan ett ord finns

har handen redan böjt sig

blicken dragit sin båge över världen

Ett föremål står aldrig stilla

det svarar på sättet det ses

Ett ansikte framträder för att tanken ger det plats att ske

När någon rör vid ett träd

rörs också något i bilden av träd

En silhuett blir betydelse genom kroppens tysta val

Vi ser genom minne

talar med ett språk som redan valt sin rytm

Inget ord står fritt

det vilar i lager av röster krökta av hunger

makt

ömhet

Ett arv av vad som en gång räknades som verkligt

Ett barn pekar och pekandet bär mer än vad det visar

Så föds världen i oss

som gångbar form

Varje namn är en handling

Allt som sägs formar det som kan sägas

Allt som hörs ritar en ny kontur

Men mellan gest och förståelse finns ett brus

ett svagt flimmer där någonting ännu rör sig fritt

Det som aldrig blir begrepp

men som varje begrepp söker

John Arthur Lewis Hillstierna