Abhidhamma och den första vetenskapen om sinnet

Vi lever i en tid då psykologin ofta beskrivs som en ung vetenskap. Freud och hans efterföljare framställs som pionjärer som öppnade dörrar till det undermedvetna. Ändå står det klart för den som lyfter blicken mot historien att ett systematiskt studium av sinnet redan hade formats långt tidigare. Tvåtusenfemhundra år innan Freud föddes utvecklade Buddha en psykologi som byggde på direkt erfarenhet, på en metodik som saknade varje tekniskt instrument men som ändå trängde in i medvetandets mest subtila skikt.

Denna lära kallas Abhidhamma. Den kan beskrivas som en karta över sinnet, en fullständig katalog över femtiotvå mentala faktorer och deras inbördes relationer. Här analyseras känslor, perceptioner, viljor och tankar med en precision som överraskar även i vår tid. Varje faktor placeras i sitt sammanhang, varje mekanism ges en funktion, varje rörelse i medvetandet belyses. Buddha skapade detta genom meditation och introspektion. Han satt under ett träd, ensam med sin andning och sina tankar, och undersökte sitt eget sinne tills dess strukturer blev lika tydliga som en fysisk kropp under mikroskop.

Det mest häpnadsväckande är hur väl hans observationer stämmer överens med modern forskning. Dagens kognitiva vetenskap och neuropsykologi beskriver mönster som redan fanns nedtecknade i de buddhistiska texterna. Han förklarade hur betingade reaktionsmönster styr handlingar, hur minnen formar framtida val och hur en tanke förvandlas till känsla och vidare till handling. Han beskrev hela kedjan av orsak och verkan i psyket, från de subtilaste impulserna till de mest påtagliga reaktionerna.

Idag används avancerad teknologi för att mäta hjärnans aktivitet. Magnetkameror, elektroder och beräkningsmodeller fyller laboratorier. Samtidigt hade Buddha redan avtäckt samma processer genom koncentration och klarsyn. Det som forskare nu beskriver med hjälp av bilder på neurala nätverk hade han redan förstått genom stillhet och observation.

Detta visar att buddhismen från början inte främst var en religion, utan en vetenskaplig metod för att förstå sinnet. Filosofin, meditationsteknikerna och den etiska dimensionen var delar av samma projekt: att kartlägga medvetandet och visa vägen till befrielse genom kunskap. På så sätt fick mänskligheten ett försprång på två och ett halvt årtusende i studiet av psykologiska processer.

När vi talar om psykologi i modern bemärkelse ser vi ofta en disciplin som kämpar för legitimitet vid sidan av hårda naturvetenskaper. Men i Buddhas projekt förenades erfarenhet, metod och insikt på ett sätt som fortfarande ger resonans. Hans arbete visar att människan kan förstå sig själv utan mellanled, att sinnet kan studera sinnet och att en sådan undersökning kan uppnå samma exakthet som fysikens lagar.

Abhidhamma förblir en av de mest detaljerade analyserna av medvetandet som mänskligheten har frambringat. Den utmanar vår föreställning om framsteg. Den påminner oss om att de djupaste insikterna ofta föds ur stillhet snarare än rörelse, ur koncentration snarare än expansion. Den visar att vetenskap inte alltid kräver mätinstrument, utan också kan växa ur den mänskliga erfarenheten själv, när den riktas med fullständig skärpa mot sin egen källa.

John Arthur Lewis Hillstierna